En kort liten rapport från WayOutWest

_
Mest galna konsertupplevelse: The tough alliance (såklart). Folk var som tokiga och hoppade upp på scenen. Vakterna var uppe på scenen lika mycket som bandet. Bandet kör playback, men det var ändå bra tack vare den härliga stämning som infann sig.

Bästa dansen: New Young Pony Club, sångerskan i bandet är ett riktigt energiknippe med energi till tusen. Hennes dans var väldigt speciell. Hon körde något som liknade ett aerobicspass uppe på scen.

Helgens partyhöjare: helt klart TeddybearsSTHLM som rockade loss ordentligt. Och publiken med. Det blev endel hoppande och händer upp i luften.

En besvikelse: var nog Kanye West som inte riktigt lyckades fånga folks intresse. Kan berott på Teddybears galna spelning innan. Han kändes efter konsertem lite överreklamerad.

Det sämsta med festivalen: var nog alla skumma typer. En kille stod och tryckte sig mot oss under Kanye West-konserten. Det var lite obehagligt. När vi sedan skulle gå ifrån konserten putte en tjej på mig i tränseln. Då putte jag bort hennes hand och hon flippade. Hon började mucka...men hennes kompis fick stoppa och vi stack därifrån. Helt galet.
Andra kassa grejer var att man inte fick dricka öl på området. Utan man fick stå och trängas med 1000 andra törstiga festivalbesökare i ett lite bartält. Plus att dom sålde mellanöl för 50:- (rena rånet!). En annan dålig grej var ju att man blev av med sitt paraply när man gick in, det kunde tydligen skada andra personer...

Det bästa: var att få träffa min Hannipaj. Att få njuta av musik sittandes på en gräsmatta i solen. Att inspireras av alla nyfunna artister. Och känna den där härliga festivalstämningen som är lite svår att förklara.

Insikt: är att inte döma några artister innan man sett dom live. Många av de artister jag tyckt var kassa hemma har visat sig vara riktigt fantastiska live.

Repris: blir det förmodligen nästa år också. Vem tackar nej till att gå på festival i Göteborg? Det är ju hur bra som helst.