Vart är världen på väg egentligen?

Jag har helt tappat hoppet om mänskligheten. Igår hade vi en stor fest. En kompis till mig gick hem för att hämta en sak. Han kommer inte längre en några 1o0 meter då ett gäng med moppekillar möter honom på vägen. Dom börjar mucka helt opovocerat. Ber honom flytta på sig eftersom han är i vägen. Han flyttar på sig. Då hoppar dom på honom och börjar slå och sparka. Han ligger på marken och mottar slag efter slag.
Tillslut kommer ett par förbigående par och griper in. Moppekillarna drar iväg. Han får åka in till sjukhuset med hjärnskakning, blödning i hjärnan och sönderslaget ansikte.
Han mår bra nu, men fortfarande. Den psykiska skadan kommer ju aldrig läka lika lätt som de yttre skadorna. Detta är något man bär med sig hela sitt resterande liv.
Och detta hände i lilla Skövde. Jag har alltid känt mig trygg här.
Om man ska oroa sig varje gång man går hem ensam, kommer det tillslut leda till att man är konstant rädd.
Och vad är det för samhälle?
Att det finns folk som bara är ute efter att trakassera och slå ihjäl folk är helt sjukt och oerhört skrämmande. Det värsta är att dessa personer förmodligen aldrig kommer åka fast. Dessa personer kan fortsätta sätta skräck i folk. Och får man tag på dessa idioter, är det inte ens säkert att dom får ordentligt fängelsestraff. Polisen kan inte göra ett skit. Rättväsendet fungerar inte alls. Så på ett sätt förstår jag Rödebyfarsan som tog saken i egna händer. Det är konsekvensen av ett icke fungerande polis- och rättsväsende. Tyvärr. Det är inte rätt, men vad gör man när man inte kan lita på att samhällets skydd fungerar.