tack underbara vänner för att ni är som ni är

Ibland känner man sig väldigt smart och inte alls klantig. Fast det händer dock ganska sällan. Man är ju lite av en papphammar när det kommer till smidighet och sånt där onödigt. Tänk vad roligare livet blir om man trillar ibland. Oftast glädjer man ju någon annan :) typ min sambo som måste stå ut med mina konstigheter.
Men för att återkomma till rubriken. Jag har faktiskt ett gäng med likartade vänner som också råkar ut för allehanda dumheter ibland. Så det känns ganska skönt att man inte är ensam faktiskt. Jag tänker inte nämna några namn, ni vet vilka ni är! Se nedan:

- Vän 1: Vi är hemma in min förra lägenhet. Det är dagen efter en riktig höjdarfest. Vi sitter o snackar. Helt plötsligt hör vi en duns. Min kära vän har alltså gått rätt in i min balkongdörr. Den är givetvis av glas, men ändå...bör jag nämna att denna kära vän har lite synfel?

- Vän 2: Har precis blivit säkerhetschef på sitt jobb. En dag hittar hon en nyckel, som går till ett hemligt skåp. Hon öppnar skåpet och drar samtidigt igång hela larmsystemet. Ha!

- Vän 3: Ringer min pojkvän för att få hjälp med sitt internet som inte fungerar. Han går över. Och inser att hon bara skrivit ett w för lite!