Malaysia

Denna bild fick mig att längta till Kuala Lumpur. Det är en underbar men samtidigt konstigt stad. Det myllrar av bilar, mopeder och allehanda knasiga fordon. Där finns ett enormt utbud av diverse matkulturer. Det finns varuhus så stora att man går vilse i dom. Ett tips är att aldrig säga: jag köper det inte nu. Vi går tillbaka hit sen. För du kommer inte hitta tillbaka... I know. Jag tackar min impulsiva ådra som hela tiden köpte saker till höger och vänster.
I Malaysia fick jag uppleva den allra första starka reseupplevelse. Jag kommer antagligen alltid tänka tillbaka på detta vackra land och längta mig tillbaka. Trots alla knasigheter som hände, trots deras taskiga attityd gentemot turister, trots alla råttor och kackerlackor, trots myggen som älskade att bita sig fast på min hud och trots att jag kände mig som en apa i bur för att alla glodde.
Jag kommer ihåg allt så väl. Som när vi väntade på planet till Kuala Lumpur och satt och åt vattenmelon. Då allt var så enkelt och allt som hände framkallade en kaskad av asgarv från vår sida. Mind your step. Jättekul! Springa till gaten. Ännu roligare!
Små snuttar av resan spelas upp i mitt huvud ibland.
- aporna som snodde mitt första-hjälpen-kit
- Jess som började prata svenska med engelsmannen Matt
- mannen som kom ut från toaletten med glittriga högklackade skor (för att toan svämmat över)
- när jag snorklade för första gången och blev biten av fiskarna vid revet (ingen annan blev det dock, jag smakar tydligen gott)
- när jag trillade i leran för att jag glömt ficklampan. Bara så att ni vet: Det är mörkt i djungeln. Jättemörkt. Den händelsen fick mig att inse hur det är att vara blind.
- när Jess hade hela sängen full med minimyror och vi sprejade så mycket insektmedel att vi knappt kunde vara på rummet.
- jag träffade gamla klasskompisar från Lerum på ön Langkawi.
- när vi var ute med Lan ( vår guide) och han letade upp elefanter. Sen gjorde han armband av lianer. Sen hoppade han upp i ett träd och hämtade en skorpion. Som jag fick hålla.
- när vi satt på balkongen och skrev vykort till alla nära och kära
- att all mat och tevattnet smakade lera när vi bodde i djungeln.
- att vandra runt på gatorna mitt i natten i Kuala Lumpur och bara insupa atmosfären.
- att börja känna sig hemma i en okänd storstad.
- alla lukter.

Jag kan hålla på i evighet. Så mycket intryck på en och samma gång är häftigt. Jag önskar jag vore där igen. Men då hade det inte varit samma upplevelse. Jag nöjer mig med att minnas.