Jag tror inte jag nämnt att jag aldrig tänkt skaffa barn

Ni kanske förstår lite varför...

Dig it

Jag är ledig från jobbet. Och vad gör jag? Jo, slavar i trädgården. Det är mitt sommarlov det. Men jag gillar det. Gratis träning och väldigt meditativt. Tiden bara springer iväg och man får chans att rensa tankarna ordentligt.

Synd att det tar sån tid bara med allt man ska göra. Först planera, sen gräva upp allt som ska flyttas och sen gräva ner allt på rätt plats. Sen ska allt vattnas. Sen tar man lite rast. Efter rasten börjar allt om från början igen.

Synd bara att jag inte får betalt för allt slit. Då hade jag varit rik vid det här laget.

Nej. Dags att gå ut och skita ner sig lite.
_

Denna film ger mig ordentligt med gåshud

Vill ha

_
Hade jag haft pengar hade jag inte tvekat med att köpa dessa örhängen. De är gjorda av trasigt och kantstött porslin och finns att köpa på Happy Planet.
Där säljs allt möjligt och alla produkter är miljövänliga.
Bra tycker jag. Mer av sånt.
Man kan också införskaffa en skål av gamla vinylskivor. Om man nu känner för det.
Såhär ser den ut.

Det blev napp på kroken ändå

Tillslut infann sig den väldigt tillfredsställande känslan av att tycka om någon.
Den där härliga känslan av att sakna någon.
Någon man vill kramas, pussas och mysas med hela dagarna.
Någon som säger att man är vacker.
En person som man kan stå ut att trängas med, trots att man vaknar stel i nacken pga vissa rörelsesvårigheter under nattens gång.
Någon som håller om en när man är ledsen.
Och som ibland skrattar åt ens knasiga egenheter.
Hoppas verkligen att denna person stannar kvar ett bra tag i mitt liv.

Oj

Längst och kortast i världen och båda kommer från Mongoliet.
19-årige He Pingping, 73 centimeter lång,
och den 2,63 meter längre landsmannen Bao Xishun. Läs mer här.

Vi fortsätter på kategorin rolig och fantastisk reklam

bah!

Du ärAlice Bah.
Trygghetsfaktor: 57 %
Du trivs i mitten, men du drar åt det trygga hållet.
Nya upplevelser är bäst i efterhand, och bästa ögonblicket på charter-semestern är när du hämtar ut fotona från fotobutiken.
Att kunna se tillbaka på ett minnesrikt liv är en planeringsfråga.
Lämpliga yrken: Arbetsförmedlare, Allmänreporter, Butiksinnehavare.

Jaha? Vad säger man? Först var jag lik John Travolta och nu Alice Bah. Det går åt rätt håll.
Gör testet själva vettja, här.

Människor är allt bra elaka ibland

Hur kan man skaffa en katt över sommaren, för att sedan skita i den över vintern? Vem är så dum som tror att en katt överlever en vintern helt på egen hand?

"Det är i dag lätt att utan påföljd göra sig av med sin katt. Det är en stor och allvarlig brist i vårt rättssamhälle. Våra lagar och förordningar bygger i grunden på en gemensam etisk värdegrund. Det är dags att ta problem med katter på allvar. Ägaransvaret måste tydliggöras! Det kan inte ske på frivillig väg, utan på motsvarande sätt som för hund behövs en lag på obligatorisk märkning och registrering av katter i Sverige." Det skriver flera riksdagsledamöter från olika partier samt representanter för Djurskyddet Sverige i Expressen. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Det överges hundratals katter varje år. Katter som folk tröttnat på och sedan bara släppt ut i det vilda och trott att de skulle överleva själva. Eller ännu värre, de släpper ut katterna så att dom ska dö. Tyvärr finns det inte hem till alla dessa katter. Alltför många katter avlivas varje år pga av detta.

Om det är något jag blir förbannad på så är det människor som gör såhär. Människor som inte respekterar katten. Människor som ser dem som en leksak. En katt är lika värdefullt som ett barn. Att äga en katt innebär lika mycket ansvar. Alltför många släpper ut sin katt bara för att man tröttnat och anser det jobbigt att ta hand om katten. Vi hade inte behövt ha ett problem med herrelösa katter om alla tog sitt ansvar. Att kastrera/sterilisera sin katt ett stort steg på vägen. Då föds inte lika många kattungar som man har svårt att hitta ägare till. Att inte kastrera slutar ofta med att folk ger bort kattungarna för att bli av med dom. Och detta resulterar i att folk till slut skiter i sina katter. Eftersom katter är gratis att skaffa innebär det att man kan lämna sin sommarkatt på landet och sedan skaffa en ny året därpå.

Det föds alldeles för många ovälkomna kattungar till världen som far illa och går en grym död till mötes. Så tänk på detta innan ni skaffar katt, hund, häst eller vad ni nu vill ha för husdjur. Räkna med flera års ansvar. Klarar ni inte av detta. Skit då i att skaffa husdjur. Punkt.

Jag anser att man ska införa obligatorisk märkning av katter. Det kanske inte räcker hela vägen, men är ett litet steg för att höja statusen för katterna.

Människans bästa vän.

Missförstånd och ensam

Ett bra bevis på att reklam ibland kan vara riktigt fantastisk. Jag skrattade. ett flertal gånger.

lite ny musik

Här kommer ett litet musiktips. Denna grabb vid namn Joakim Willumsen är även medlem i bandet Kazakstan som släppt en skiva ganska nyss.
Jag gillade det. Kanske t.o.m köper skivan. Jo, man kan ju alltid hoppas. Det var ju ett tag sen sist. Blir nog förmodligen nedladdning...sorry Jocke.

Ibland är man allt bra ologisk

Först tackar man nej för att man inte kan eller känner för det.
Sen när man väl tackat nej ångrar man sig och vill genast ändra sig igen.
Speciellt när det handlar om utgång en lördagkväll.
Är det bara jag som är en sån velpanna?

olika saknad

My gosh. Jag insåg häromdagen att jag saknar Skövde och allt som händer därborta. Trodde aldrig jag skulle bli så fast vid en håla som Skövde. Men så är det. Förhoppningsvis tar jag mitt förnuft till fånga och inser efter alla dessa 3 år att det inte är staden utan människorna som jag fastnat så för.
Man vet aldrig, jag kanske får en flipp och köper lägenhet ( eller hus till och med) over there. Förmodligen inte, men man vet aldrig.

Vidare så är mitt lata jag i konflikt med min kärlekskranka sida, då jag inte orkar ta mig till den stora staden och få lite kärlek. Det är en evig kamp varje dag. Jag vill ju trängas i 90-sängen samtidigt som jag vet att jag har fullt upp hemma med allt möjligt. Och att trängas tar ju tid, så tyvärr får man offra det ibland. Men i helgen blir det ändring på detta. Kanske t.o.m. hotellvistelse om planerna blir som man tänkt sig.

Och ikväll lyssnar vi på

_
The Gossip - Standing in the way of control

Maps - Don´t fear

The Bravery - Unconditional

TV on the radio - Wolf like me

Editors - Smokers outside the hospital doors

Kate Nash - Foundations

Tough Alliance - The last dance

Cansei de Ser Sexy - This Month, Day 10

Are we that different?

just do it

I lördags tog jag det stora steget. Jag, med min enorma höjdskräck gjorde något jag aldrig trott att jag skulle våga. Jag trodde verkligen att jag skulle fega ur och aldrig ta steget.

Men det gjorde jag. Och det var den starkaste och hemska upplevelsen nånsin. Dödsångest skulle man nog kunna kalla det.

Kan ni gissa vad det var? Jo, jag hoppade bungy jumping.

För alla er som är höjdrädda förstår vad jag snackar om. Det inget man gör bara sådär.

Först åker man upp till 80 meter. Man står vänd inåt och tittar på instruktören. Sedan vänder man sig om. Då ser man verkligen hur jävla högt upp man är. Jag såg över hela Skara. Det var en häftig känsla. Sen inser man att det är inte över än. Det är inte bara till att åka ner igen.

Utan nu ska man hoppa ner.

Instruktören räknade till 3 och sedan var det bara till att hoppa. Och jag hoppade och faller rätt ner. Då kom ångesten. Då ångrade jag mig ganska ordentligt.

Trots att man vet att man har en lina så kändes som att jag skulle åka rätt ner i marken. Jag var i just det ögonblicket livrädd och arg på mig själv att jag valt att hoppa. Sen kom rycket när linan spändes vilket gjorde det bättre en kort sekund. Sen insåg jag att jag var på väg upp igen och skulle uppleva samma hemska känsla igen. Då ville jag bara ner och började nästan gråta.

Sen slängs man fram och tillbaka några gånger och sen är det över. Då hänger man stilla i linan tills man når marken.

Jag ångrar inte att jag gjorde det. Jag är bara mest förvånad att det kändes på just det sättet som det gjorde. Alla andra som hoppade innan mig var helt lyriska och sa att det var det bästa dom gjort. Jag var mest arg och besviken när jag kom ner. Aldrig mer igen, aldrig mer igen, ekade det inne i mitt huvud. Samtidigt som jag var stolt över mig själv att jag gjorde det.

Detta kunde varit jag. Någon som känner sig sugen?

Vad roligt man kan ha ibland

Ingen riktig festival utan fint väder. Hanna skrattar gott åt något.

TV on the radio

Jamie T

Interpol

Anders kör The Hives-dansen. Sara ser skeptisk ut.
Japp. Här e man. Och som vanligt är man me när kameran åker fram...

The couple

Värsta gänget som blev våra dansbuddies. Hannipaj and Sofia dansar och ser roliga ut.

Veckans låt

Kate Nash -Foundations

Trött och sliten efter 2 festivaldagar.

Vad gör man då på Accelerator som är så utmattande?
Klubbhoppar till Cansei de Ser Sexy. Man sitter och dricker öl i gräset samtidigt som TV on the radio spelar på stora scenen. Man hoppar runt som galningar längts fram på Modest Mouse-konserten. Så att man har ont i fötterna av att folk trampat på en. Och lite träningsvärk i benen blir det.
Eller så sitter man och kollar in folks roliga indiepop-outfits. Second hand/H&M is the shit. Gärna så extremt som möjligt.

Man äter tonfiskröra i pitabröd och köper bandt-shirts. Man springer mellan de olika scenerna för att se alla artister. Man sover på Maccabeekonserten (öronproppar säger jag bara. plus extrem trötthet). Eller så ser man kändisar överallt (i alla fall kändisar Hannipaj känner till...).
Och så köar man. Till toan. Till maten. Till alkoholen. Till inomhusscenen. Till tunnebanan. Överallt en enda lång kö.
Men mestadels har man gåshud av alla lyckade konscerter. Jag fick bland annat se JamieT som är en stor favorit. Eller vad sägs om Bright Eyes, José González, Interpol, The Gossip, Kate Nash o många många fler.

Det var en bra festival. Nu väntar bara Way Out West som inträffar i Göteborg den 11-12 augusti. Vi kanske ses där?