Mustaschfest

I helgen var det förfest i korridoren. Vi dansade, tappade glas i golvet, la popcorn i varandras glas, kastade tomater, spelade gitarr, gjorde roliga miner mha kameran (man blåser ut luft ur munnen och någon tar kort när man gör det, det blir jätteroliga kort!), vi dansade till BackstreetBoys (backstreet back, alright) och vi gjorde mustasch av mitt hår. Det blev jättefint! Magnus klistrade tom fast mustaschen på överläppen. Det var modigt gjort.
Eftersom jag var sjuk stannade jag hemma, men MoraTräsk spelade på Kåren så jag var glad för det.
Några dagar senare hittade stackars Hoda min mustasch i soffan...hon skrek och tyckte det var ganska äckligt.
Men jag insåg den kvällen att det är något med mig och mustascher. Kanske ska börja odla på allvar...?
Eller kanske inte.

Håll ut.

Snart kommer ett långt meningsfullt inlägg.
Ska bara få tummen ur.
Vilket kan ta ett tag...

Simpsonize yourself?

Japp. Såhär ser jag ut som Simpson.
Inte helt korrekt, men nästan.

Testa själva.

Det är sånt här jag roar mig under tentaveckor....allt för att slippa...

Jag funderar nästan på att köpa...

denna nageltorkare.
En oerhört onödig pryl egentligen. Men ack så söt. Kostar bara 59:- på CoolStuff. Ifall någon därut känner för att slå till.
Mer meningslösa prylar finns där. Här kan man inhandla allt från en laptop-fläkt till sudokutoapapper, en fismaskin eller varför inte lite godisunderkläder.

Sömnig?

var det bara jag som började gäspa när jag såg klippet?

Smart

Matvarubutiken Ekostore, klubben Uppåt Framåt och de hemlösas tidning Faktum i Göteborg har startat ett samarbete. Det går helt enkelt ut på att man ska kunna äta en god, ekologisk lunch samtidigt som man stödjer Faktums verksamhet.

Maten som serveras är ärtsoppa och pannkakor och går att avnjutas mellan 11.30-15 varje torsdag på Uppåt Framåt, Magasinsgatan 3 i Göteborg.

Dock hade jag sett lite annat matutbud. Lite tråkigt i längden att äta ärtsoppa varje torsdag. Men smart idé.

Läs mer här.

Är det bara jag som blir oroad och förtvivlad?

När man läser sånt här. Vad gör vi mot vår värld? Är detta nästa utdöende? Jag vill inte att det ska sluta såhär. Speciellt inte när folk sitter inne med såpass mycket kunskap och att det endast handlar om människans lathet. Folk vet att det är bättre för miljön att köpa ekologisk, att källsortera, köra miljöbil, att kompostera, inte köpa torsk osv. Men ändå så väljer folk den enkla vägen. Att blunda för problemet. Det som inte syns, det finns inte. Så har människan alltid fungerat.

_
Om alla dragit sitt strå till stacken hade vi aldrig haft detta problemet. Jag hade önskat att folk kunde förstå problematiken med hela karusellen. Okej, jag kan förstå att folk tycker det är dyrt att leva ett miljöanpassad liv. Men det handlar om att förvalta ett arv till nästa generation. Om inte denna generationen gör något, så kommer vi ha förstört chansen att reparera för all framtid. Om en art dör ut, så kan den aldrig mer återuppstå. Och det är precis det som är på väg att ske. Arter dör ut varje dag. Detta pga att vi frossar i mat. På grund av att vi tycker det är så jobbigt att gå till affären och envisas med att ta bilen. Människan vill ha billiga produkter, mat, kläder, möbler osv Människan är lat i sin natur, som hellre åker bil till jobbet trots att man kan cykla.

_

Jag vet att en person inte kan göra så stor skillnad, men om alla gör något så kan man faktiskt uträtta storverk.

Fortfarande min stora idol

Först var det AliG och sedan den oerhört fantastiska rollfiguren Borat. My name a Borat.

Och Borat är verkligen en trendsättare. Det är bara ingen som förstått det än. Snart kommer alla män gå runt i "unithong". Muhahaha. Sen kan det vara så att jag har väldigt tråkig humor. Men jag kan bjuda på det.

Nightmare

Igår natt drömde jag en mardröm.
Jag var tillsammans med Bingo Rimer.
Det kan vara anledningen till att jag inte kunde sova nånting på hela den natten.

Woop Woop!

Årets roligaste sport

A mix of different stuff

_
Häromdagen lyckades jag få med allehanda insekter då vi varit ute i skogen och plockat svamp. Vilket resulterade i att jag vaknade mitt i natten av att en spindel kröp på min kind. Det var en traumatisk upplevelse både för mig och pojkvännen. Pojkvännen vaknade av att jag stod o stampade på golvet som värsta idioten...

Tydligen har Tomas & Jonas som är mina mentorer slutat upp med att blogga. De har lämnat oss för att återuppväckas som bilddagbok. Jag hoppas på en återförening med Blogger inom en snar framtid.

Och en fråga: vad är det för idiot som vandaliserar campus-tälten under introt? Genom att slå sönder kaffekokare, sno kylskåp, hälla färg i tälten för att som avslutning bajsa i ett av dom (naturligtvis vår instutitions tält...). Sjuka människor det finns därute.

Ser fram emot att resa till Uppsala över helgen. Hoppas mitt humör tillåter det, vissa har ju drabbats av lingonsjukan.

Och jag vill fortfarande veta vem den nya korta DJn på Boulonger är? :P

Me.Like.A.Lot.

Check this out.

Världens coolaste band live. Svängigt, sexigt och helt galet lysande.

WeArePony.Com

Djävulen?

Blir snart trött på CSN som gör allt för att krångla. Förra terminen fick jag för lite pengar och nu har jag tydligen läst för lite kurser. Vilket jag delvis har, jag har bara gjort en tenta som skolan vägrar skicka in resultatet på i tid. Och det verkar ju dumt att ge en person pengar som uppenbarligen läser ett program. Så nu får man vänta 3 veckor till på deras smutsiga pengar. Som jag sedan ändå ska betala tillbaka. Och CSN förlorar ju inget på att låna ut pengar så jag förstår inte deras problem.

Oj vad jag låter arg. Men det kanske jag är. Eller så beror det på det där som drabbar var o varannan kvinna en gång i månaden.

Men men, jag vill slå slag i saken och bojkotta CSN. Nån som vill va me?

Den mystiska smörgåsmannen

Det har flyttat in lite nytt folk i vår studentkorridor. Bland annat en kille som är 18 år , lång, mörkt skägg, spinkig. Denna kille har knappt gått ut från sitt rum på hela tiden.

Första veckan stannade han inne hela tiden. Han hade inte varit på stan en enda gång. Och vi undrade naturligtvis: Vad lever han på?

Igår frågade vi honom vad han äter. Och då avslöjade han: smörgås.

Okej.

Tänk er att äta smörgås i en hel månads tid. Smörgås. Dag ut och dag in.

Och tänk er sedan att inte gå ut från sitt rum nånting under en hel månads tid. Vad gör han därinne egentligen? Eller förresten, jag tror inte jag vill veta...

Det är hemskt samtidigt som det är skrattretande.

Jag har alltid trott att man flyttar in i studentkorridor för att man tycker om att vara social. Men ack så fel jag hade.

Ojojoj det var längesen sist

Det känns som att det är dags att uppdatera sig lite här på bloggen. Man har ju inte hunnit sitta en minut framför datorn sedan introt började. Jag har ju åtagit mig att vara fadder samtidigt som styrelsen tar upp massor med tid. Det blir liksom ingen tid över.
Men trots detta har jag hunnit med lite roligheter.
Jag har pyntat kårhuset, vart med på fadderaktiviteter, haft styrelsemöten, vart på föreläsningar, storstädat korridoren för att sedan stöka ner den igen, träffat alla nya ekologer, börjat på en svampkurs, slarvat bort min kamera, pajat mina glasögon ännu mer än tidigare, vart sjuk, jobbat 4 kvällar på kåren, kramats mycket med min älskling som också blivit sjuk, glömt ringa alla jag lovat ringa och så vidare.

Jag o skåningen Lars. I baren. Därför jag ser så glad ut tro?

Jag och min filmsjälsfrände Robbie.

Imorgon är det 80-talstema på Kåren och jag ska jobba. Min plan är att pynta huset i lite galna 80-talskollage. Får se om det uppskattas eller sågas.

Pöss säger jag så länge. Får se när nästa inlägg inträffar.

Read my Lips

Gammalt klipp, men lika kul för det.

En kort liten rapport från WayOutWest

_
Mest galna konsertupplevelse: The tough alliance (såklart). Folk var som tokiga och hoppade upp på scenen. Vakterna var uppe på scenen lika mycket som bandet. Bandet kör playback, men det var ändå bra tack vare den härliga stämning som infann sig.

Bästa dansen: New Young Pony Club, sångerskan i bandet är ett riktigt energiknippe med energi till tusen. Hennes dans var väldigt speciell. Hon körde något som liknade ett aerobicspass uppe på scen.

Helgens partyhöjare: helt klart TeddybearsSTHLM som rockade loss ordentligt. Och publiken med. Det blev endel hoppande och händer upp i luften.

En besvikelse: var nog Kanye West som inte riktigt lyckades fånga folks intresse. Kan berott på Teddybears galna spelning innan. Han kändes efter konsertem lite överreklamerad.

Det sämsta med festivalen: var nog alla skumma typer. En kille stod och tryckte sig mot oss under Kanye West-konserten. Det var lite obehagligt. När vi sedan skulle gå ifrån konserten putte en tjej på mig i tränseln. Då putte jag bort hennes hand och hon flippade. Hon började mucka...men hennes kompis fick stoppa och vi stack därifrån. Helt galet.
Andra kassa grejer var att man inte fick dricka öl på området. Utan man fick stå och trängas med 1000 andra törstiga festivalbesökare i ett lite bartält. Plus att dom sålde mellanöl för 50:- (rena rånet!). En annan dålig grej var ju att man blev av med sitt paraply när man gick in, det kunde tydligen skada andra personer...

Det bästa: var att få träffa min Hannipaj. Att få njuta av musik sittandes på en gräsmatta i solen. Att inspireras av alla nyfunna artister. Och känna den där härliga festivalstämningen som är lite svår att förklara.

Insikt: är att inte döma några artister innan man sett dom live. Många av de artister jag tyckt var kassa hemma har visat sig vara riktigt fantastiska live.

Repris: blir det förmodligen nästa år också. Vem tackar nej till att gå på festival i Göteborg? Det är ju hur bra som helst.

Lite pausmusik innan jag får tummen ur

The Tough Alliance - Holiday

My weekend

ManuChao The Hives Laleh ArchitectureInHelsinki Timo Räisänen Kanye West LilyAllen ErykahBadu Moneybrother ShoutOutLouds LadySovereign PrimalScream Koop Juliette&TheLicks PeterBjorn&John Regina Spektor Säkert! The Ark Spoon SalemAlFakir NewYoungPonyClub


Återkommer med rapport.

Butterflies

Jag har fjärilar i magen. Det har jag inte haft förrut. Inte så många i alla fall. Nu märker jag av dom varje dag. När jag åker bil, är på jobbet, sitter o pluggar, äter mat och allt annat man gör under dagen. Var och varannan stund flyger dom omkring och rör runt massa härliga känslor i min kropp. Dom förgyller mitt enkla och tråkiga liv. Och varje sekund, minut, timma och dag med min baby får mig att vara otroligt lycklig.
_
_
_

Oj nu märkte jag att jag råkade göra reklam för Nike.

Inte riktigt min mening. Men men, får väl gå för denna gång ...

Tråkigt värre

Jag försöker verkligen var kreativ och skriva massa roliga och galna saker på min blogg. Men det känns meningslöst när besökantalet går ner och man ej får någon respons. Trots enstaka kommentarer från flitiga läsare känns det som att skriva för blinda. Vilket skulle vara lite meningslöst faktiskt. Så det är lite därför jag inte skapat några vettiga inlägg denna tid. Men det kommer. Måste samla inspiration. Och hitta tid. För just nu finns knappt någon tid till mig själv. Livet bara öser på. Och jag hinner knappt blinka innan nästa episod påbörjats. Och snart är sommaren över. Sommaren som aldrig kom utan som bara ebbade ut i höst med regn och rusk som följd. Så förhoppningsvis hör ni av mig igen när allt lugnat ner sig. Eller så ger jag upp. Vi får helt enkelt se.

Ha en bra fortsatt sommar. Puss.

Jag tror inte jag nämnt att jag aldrig tänkt skaffa barn

Ni kanske förstår lite varför...

Dig it

Jag är ledig från jobbet. Och vad gör jag? Jo, slavar i trädgården. Det är mitt sommarlov det. Men jag gillar det. Gratis träning och väldigt meditativt. Tiden bara springer iväg och man får chans att rensa tankarna ordentligt.

Synd att det tar sån tid bara med allt man ska göra. Först planera, sen gräva upp allt som ska flyttas och sen gräva ner allt på rätt plats. Sen ska allt vattnas. Sen tar man lite rast. Efter rasten börjar allt om från början igen.

Synd bara att jag inte får betalt för allt slit. Då hade jag varit rik vid det här laget.

Nej. Dags att gå ut och skita ner sig lite.
_

Denna film ger mig ordentligt med gåshud

Vill ha

_
Hade jag haft pengar hade jag inte tvekat med att köpa dessa örhängen. De är gjorda av trasigt och kantstött porslin och finns att köpa på Happy Planet.
Där säljs allt möjligt och alla produkter är miljövänliga.
Bra tycker jag. Mer av sånt.
Man kan också införskaffa en skål av gamla vinylskivor. Om man nu känner för det.
Såhär ser den ut.

Det blev napp på kroken ändå

Tillslut infann sig den väldigt tillfredsställande känslan av att tycka om någon.
Den där härliga känslan av att sakna någon.
Någon man vill kramas, pussas och mysas med hela dagarna.
Någon som säger att man är vacker.
En person som man kan stå ut att trängas med, trots att man vaknar stel i nacken pga vissa rörelsesvårigheter under nattens gång.
Någon som håller om en när man är ledsen.
Och som ibland skrattar åt ens knasiga egenheter.
Hoppas verkligen att denna person stannar kvar ett bra tag i mitt liv.

Oj

Längst och kortast i världen och båda kommer från Mongoliet.
19-årige He Pingping, 73 centimeter lång,
och den 2,63 meter längre landsmannen Bao Xishun. Läs mer här.

Vi fortsätter på kategorin rolig och fantastisk reklam

bah!

Du ärAlice Bah.
Trygghetsfaktor: 57 %
Du trivs i mitten, men du drar åt det trygga hållet.
Nya upplevelser är bäst i efterhand, och bästa ögonblicket på charter-semestern är när du hämtar ut fotona från fotobutiken.
Att kunna se tillbaka på ett minnesrikt liv är en planeringsfråga.
Lämpliga yrken: Arbetsförmedlare, Allmänreporter, Butiksinnehavare.

Jaha? Vad säger man? Först var jag lik John Travolta och nu Alice Bah. Det går åt rätt håll.
Gör testet själva vettja, här.

Människor är allt bra elaka ibland

Hur kan man skaffa en katt över sommaren, för att sedan skita i den över vintern? Vem är så dum som tror att en katt överlever en vintern helt på egen hand?

"Det är i dag lätt att utan påföljd göra sig av med sin katt. Det är en stor och allvarlig brist i vårt rättssamhälle. Våra lagar och förordningar bygger i grunden på en gemensam etisk värdegrund. Det är dags att ta problem med katter på allvar. Ägaransvaret måste tydliggöras! Det kan inte ske på frivillig väg, utan på motsvarande sätt som för hund behövs en lag på obligatorisk märkning och registrering av katter i Sverige." Det skriver flera riksdagsledamöter från olika partier samt representanter för Djurskyddet Sverige i Expressen. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Det överges hundratals katter varje år. Katter som folk tröttnat på och sedan bara släppt ut i det vilda och trott att de skulle överleva själva. Eller ännu värre, de släpper ut katterna så att dom ska dö. Tyvärr finns det inte hem till alla dessa katter. Alltför många katter avlivas varje år pga av detta.

Om det är något jag blir förbannad på så är det människor som gör såhär. Människor som inte respekterar katten. Människor som ser dem som en leksak. En katt är lika värdefullt som ett barn. Att äga en katt innebär lika mycket ansvar. Alltför många släpper ut sin katt bara för att man tröttnat och anser det jobbigt att ta hand om katten. Vi hade inte behövt ha ett problem med herrelösa katter om alla tog sitt ansvar. Att kastrera/sterilisera sin katt ett stort steg på vägen. Då föds inte lika många kattungar som man har svårt att hitta ägare till. Att inte kastrera slutar ofta med att folk ger bort kattungarna för att bli av med dom. Och detta resulterar i att folk till slut skiter i sina katter. Eftersom katter är gratis att skaffa innebär det att man kan lämna sin sommarkatt på landet och sedan skaffa en ny året därpå.

Det föds alldeles för många ovälkomna kattungar till världen som far illa och går en grym död till mötes. Så tänk på detta innan ni skaffar katt, hund, häst eller vad ni nu vill ha för husdjur. Räkna med flera års ansvar. Klarar ni inte av detta. Skit då i att skaffa husdjur. Punkt.

Jag anser att man ska införa obligatorisk märkning av katter. Det kanske inte räcker hela vägen, men är ett litet steg för att höja statusen för katterna.

Människans bästa vän.

Missförstånd och ensam

Ett bra bevis på att reklam ibland kan vara riktigt fantastisk. Jag skrattade. ett flertal gånger.

lite ny musik

Här kommer ett litet musiktips. Denna grabb vid namn Joakim Willumsen är även medlem i bandet Kazakstan som släppt en skiva ganska nyss.
Jag gillade det. Kanske t.o.m köper skivan. Jo, man kan ju alltid hoppas. Det var ju ett tag sen sist. Blir nog förmodligen nedladdning...sorry Jocke.

Ibland är man allt bra ologisk

Först tackar man nej för att man inte kan eller känner för det.
Sen när man väl tackat nej ångrar man sig och vill genast ändra sig igen.
Speciellt när det handlar om utgång en lördagkväll.
Är det bara jag som är en sån velpanna?

olika saknad

My gosh. Jag insåg häromdagen att jag saknar Skövde och allt som händer därborta. Trodde aldrig jag skulle bli så fast vid en håla som Skövde. Men så är det. Förhoppningsvis tar jag mitt förnuft till fånga och inser efter alla dessa 3 år att det inte är staden utan människorna som jag fastnat så för.
Man vet aldrig, jag kanske får en flipp och köper lägenhet ( eller hus till och med) over there. Förmodligen inte, men man vet aldrig.

Vidare så är mitt lata jag i konflikt med min kärlekskranka sida, då jag inte orkar ta mig till den stora staden och få lite kärlek. Det är en evig kamp varje dag. Jag vill ju trängas i 90-sängen samtidigt som jag vet att jag har fullt upp hemma med allt möjligt. Och att trängas tar ju tid, så tyvärr får man offra det ibland. Men i helgen blir det ändring på detta. Kanske t.o.m. hotellvistelse om planerna blir som man tänkt sig.

Och ikväll lyssnar vi på

_
The Gossip - Standing in the way of control

Maps - Don´t fear

The Bravery - Unconditional

TV on the radio - Wolf like me

Editors - Smokers outside the hospital doors

Kate Nash - Foundations

Tough Alliance - The last dance

Cansei de Ser Sexy - This Month, Day 10

Are we that different?

just do it

I lördags tog jag det stora steget. Jag, med min enorma höjdskräck gjorde något jag aldrig trott att jag skulle våga. Jag trodde verkligen att jag skulle fega ur och aldrig ta steget.

Men det gjorde jag. Och det var den starkaste och hemska upplevelsen nånsin. Dödsångest skulle man nog kunna kalla det.

Kan ni gissa vad det var? Jo, jag hoppade bungy jumping.

För alla er som är höjdrädda förstår vad jag snackar om. Det inget man gör bara sådär.

Först åker man upp till 80 meter. Man står vänd inåt och tittar på instruktören. Sedan vänder man sig om. Då ser man verkligen hur jävla högt upp man är. Jag såg över hela Skara. Det var en häftig känsla. Sen inser man att det är inte över än. Det är inte bara till att åka ner igen.

Utan nu ska man hoppa ner.

Instruktören räknade till 3 och sedan var det bara till att hoppa. Och jag hoppade och faller rätt ner. Då kom ångesten. Då ångrade jag mig ganska ordentligt.

Trots att man vet att man har en lina så kändes som att jag skulle åka rätt ner i marken. Jag var i just det ögonblicket livrädd och arg på mig själv att jag valt att hoppa. Sen kom rycket när linan spändes vilket gjorde det bättre en kort sekund. Sen insåg jag att jag var på väg upp igen och skulle uppleva samma hemska känsla igen. Då ville jag bara ner och började nästan gråta.

Sen slängs man fram och tillbaka några gånger och sen är det över. Då hänger man stilla i linan tills man når marken.

Jag ångrar inte att jag gjorde det. Jag är bara mest förvånad att det kändes på just det sättet som det gjorde. Alla andra som hoppade innan mig var helt lyriska och sa att det var det bästa dom gjort. Jag var mest arg och besviken när jag kom ner. Aldrig mer igen, aldrig mer igen, ekade det inne i mitt huvud. Samtidigt som jag var stolt över mig själv att jag gjorde det.

Detta kunde varit jag. Någon som känner sig sugen?

Vad roligt man kan ha ibland

Ingen riktig festival utan fint väder. Hanna skrattar gott åt något.

TV on the radio

Jamie T

Interpol

Anders kör The Hives-dansen. Sara ser skeptisk ut.
Japp. Här e man. Och som vanligt är man me när kameran åker fram...

The couple

Värsta gänget som blev våra dansbuddies. Hannipaj and Sofia dansar och ser roliga ut.

Veckans låt

Kate Nash -Foundations

Trött och sliten efter 2 festivaldagar.

Vad gör man då på Accelerator som är så utmattande?
Klubbhoppar till Cansei de Ser Sexy. Man sitter och dricker öl i gräset samtidigt som TV on the radio spelar på stora scenen. Man hoppar runt som galningar längts fram på Modest Mouse-konserten. Så att man har ont i fötterna av att folk trampat på en. Och lite träningsvärk i benen blir det.
Eller så sitter man och kollar in folks roliga indiepop-outfits. Second hand/H&M is the shit. Gärna så extremt som möjligt.

Man äter tonfiskröra i pitabröd och köper bandt-shirts. Man springer mellan de olika scenerna för att se alla artister. Man sover på Maccabeekonserten (öronproppar säger jag bara. plus extrem trötthet). Eller så ser man kändisar överallt (i alla fall kändisar Hannipaj känner till...).
Och så köar man. Till toan. Till maten. Till alkoholen. Till inomhusscenen. Till tunnebanan. Överallt en enda lång kö.
Men mestadels har man gåshud av alla lyckade konscerter. Jag fick bland annat se JamieT som är en stor favorit. Eller vad sägs om Bright Eyes, José González, Interpol, The Gossip, Kate Nash o många många fler.

Det var en bra festival. Nu väntar bara Way Out West som inträffar i Göteborg den 11-12 augusti. Vi kanske ses där?