Jag tror inte jag nämnt att jag aldrig tänkt skaffa barn

Ni kanske förstår lite varför...

Dig it

Jag är ledig från jobbet. Och vad gör jag? Jo, slavar i trädgården. Det är mitt sommarlov det. Men jag gillar det. Gratis träning och väldigt meditativt. Tiden bara springer iväg och man får chans att rensa tankarna ordentligt.

Synd att det tar sån tid bara med allt man ska göra. Först planera, sen gräva upp allt som ska flyttas och sen gräva ner allt på rätt plats. Sen ska allt vattnas. Sen tar man lite rast. Efter rasten börjar allt om från början igen.

Synd bara att jag inte får betalt för allt slit. Då hade jag varit rik vid det här laget.

Nej. Dags att gå ut och skita ner sig lite.
_

Denna film ger mig ordentligt med gåshud

Vill ha

_
Hade jag haft pengar hade jag inte tvekat med att köpa dessa örhängen. De är gjorda av trasigt och kantstött porslin och finns att köpa på Happy Planet.
Där säljs allt möjligt och alla produkter är miljövänliga.
Bra tycker jag. Mer av sånt.
Man kan också införskaffa en skål av gamla vinylskivor. Om man nu känner för det.
Såhär ser den ut.

Det blev napp på kroken ändå

Tillslut infann sig den väldigt tillfredsställande känslan av att tycka om någon.
Den där härliga känslan av att sakna någon.
Någon man vill kramas, pussas och mysas med hela dagarna.
Någon som säger att man är vacker.
En person som man kan stå ut att trängas med, trots att man vaknar stel i nacken pga vissa rörelsesvårigheter under nattens gång.
Någon som håller om en när man är ledsen.
Och som ibland skrattar åt ens knasiga egenheter.
Hoppas verkligen att denna person stannar kvar ett bra tag i mitt liv.

Oj

Längst och kortast i världen och båda kommer från Mongoliet.
19-årige He Pingping, 73 centimeter lång,
och den 2,63 meter längre landsmannen Bao Xishun. Läs mer här.

Vi fortsätter på kategorin rolig och fantastisk reklam

bah!

Du ärAlice Bah.
Trygghetsfaktor: 57 %
Du trivs i mitten, men du drar åt det trygga hållet.
Nya upplevelser är bäst i efterhand, och bästa ögonblicket på charter-semestern är när du hämtar ut fotona från fotobutiken.
Att kunna se tillbaka på ett minnesrikt liv är en planeringsfråga.
Lämpliga yrken: Arbetsförmedlare, Allmänreporter, Butiksinnehavare.

Jaha? Vad säger man? Först var jag lik John Travolta och nu Alice Bah. Det går åt rätt håll.
Gör testet själva vettja, här.

Människor är allt bra elaka ibland

Hur kan man skaffa en katt över sommaren, för att sedan skita i den över vintern? Vem är så dum som tror att en katt överlever en vintern helt på egen hand?

"Det är i dag lätt att utan påföljd göra sig av med sin katt. Det är en stor och allvarlig brist i vårt rättssamhälle. Våra lagar och förordningar bygger i grunden på en gemensam etisk värdegrund. Det är dags att ta problem med katter på allvar. Ägaransvaret måste tydliggöras! Det kan inte ske på frivillig väg, utan på motsvarande sätt som för hund behövs en lag på obligatorisk märkning och registrering av katter i Sverige." Det skriver flera riksdagsledamöter från olika partier samt representanter för Djurskyddet Sverige i Expressen. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Det överges hundratals katter varje år. Katter som folk tröttnat på och sedan bara släppt ut i det vilda och trott att de skulle överleva själva. Eller ännu värre, de släpper ut katterna så att dom ska dö. Tyvärr finns det inte hem till alla dessa katter. Alltför många katter avlivas varje år pga av detta.

Om det är något jag blir förbannad på så är det människor som gör såhär. Människor som inte respekterar katten. Människor som ser dem som en leksak. En katt är lika värdefullt som ett barn. Att äga en katt innebär lika mycket ansvar. Alltför många släpper ut sin katt bara för att man tröttnat och anser det jobbigt att ta hand om katten. Vi hade inte behövt ha ett problem med herrelösa katter om alla tog sitt ansvar. Att kastrera/sterilisera sin katt ett stort steg på vägen. Då föds inte lika många kattungar som man har svårt att hitta ägare till. Att inte kastrera slutar ofta med att folk ger bort kattungarna för att bli av med dom. Och detta resulterar i att folk till slut skiter i sina katter. Eftersom katter är gratis att skaffa innebär det att man kan lämna sin sommarkatt på landet och sedan skaffa en ny året därpå.

Det föds alldeles för många ovälkomna kattungar till världen som far illa och går en grym död till mötes. Så tänk på detta innan ni skaffar katt, hund, häst eller vad ni nu vill ha för husdjur. Räkna med flera års ansvar. Klarar ni inte av detta. Skit då i att skaffa husdjur. Punkt.

Jag anser att man ska införa obligatorisk märkning av katter. Det kanske inte räcker hela vägen, men är ett litet steg för att höja statusen för katterna.

Människans bästa vän.

Missförstånd och ensam

Ett bra bevis på att reklam ibland kan vara riktigt fantastisk. Jag skrattade. ett flertal gånger.

lite ny musik

Här kommer ett litet musiktips. Denna grabb vid namn Joakim Willumsen är även medlem i bandet Kazakstan som släppt en skiva ganska nyss.
Jag gillade det. Kanske t.o.m köper skivan. Jo, man kan ju alltid hoppas. Det var ju ett tag sen sist. Blir nog förmodligen nedladdning...sorry Jocke.

Ibland är man allt bra ologisk

Först tackar man nej för att man inte kan eller känner för det.
Sen när man väl tackat nej ångrar man sig och vill genast ändra sig igen.
Speciellt när det handlar om utgång en lördagkväll.
Är det bara jag som är en sån velpanna?

olika saknad

My gosh. Jag insåg häromdagen att jag saknar Skövde och allt som händer därborta. Trodde aldrig jag skulle bli så fast vid en håla som Skövde. Men så är det. Förhoppningsvis tar jag mitt förnuft till fånga och inser efter alla dessa 3 år att det inte är staden utan människorna som jag fastnat så för.
Man vet aldrig, jag kanske får en flipp och köper lägenhet ( eller hus till och med) over there. Förmodligen inte, men man vet aldrig.

Vidare så är mitt lata jag i konflikt med min kärlekskranka sida, då jag inte orkar ta mig till den stora staden och få lite kärlek. Det är en evig kamp varje dag. Jag vill ju trängas i 90-sängen samtidigt som jag vet att jag har fullt upp hemma med allt möjligt. Och att trängas tar ju tid, så tyvärr får man offra det ibland. Men i helgen blir det ändring på detta. Kanske t.o.m. hotellvistelse om planerna blir som man tänkt sig.

Och ikväll lyssnar vi på

_
The Gossip - Standing in the way of control

Maps - Don´t fear

The Bravery - Unconditional

TV on the radio - Wolf like me

Editors - Smokers outside the hospital doors

Kate Nash - Foundations

Tough Alliance - The last dance

Cansei de Ser Sexy - This Month, Day 10

Are we that different?

just do it

I lördags tog jag det stora steget. Jag, med min enorma höjdskräck gjorde något jag aldrig trott att jag skulle våga. Jag trodde verkligen att jag skulle fega ur och aldrig ta steget.

Men det gjorde jag. Och det var den starkaste och hemska upplevelsen nånsin. Dödsångest skulle man nog kunna kalla det.

Kan ni gissa vad det var? Jo, jag hoppade bungy jumping.

För alla er som är höjdrädda förstår vad jag snackar om. Det inget man gör bara sådär.

Först åker man upp till 80 meter. Man står vänd inåt och tittar på instruktören. Sedan vänder man sig om. Då ser man verkligen hur jävla högt upp man är. Jag såg över hela Skara. Det var en häftig känsla. Sen inser man att det är inte över än. Det är inte bara till att åka ner igen.

Utan nu ska man hoppa ner.

Instruktören räknade till 3 och sedan var det bara till att hoppa. Och jag hoppade och faller rätt ner. Då kom ångesten. Då ångrade jag mig ganska ordentligt.

Trots att man vet att man har en lina så kändes som att jag skulle åka rätt ner i marken. Jag var i just det ögonblicket livrädd och arg på mig själv att jag valt att hoppa. Sen kom rycket när linan spändes vilket gjorde det bättre en kort sekund. Sen insåg jag att jag var på väg upp igen och skulle uppleva samma hemska känsla igen. Då ville jag bara ner och började nästan gråta.

Sen slängs man fram och tillbaka några gånger och sen är det över. Då hänger man stilla i linan tills man når marken.

Jag ångrar inte att jag gjorde det. Jag är bara mest förvånad att det kändes på just det sättet som det gjorde. Alla andra som hoppade innan mig var helt lyriska och sa att det var det bästa dom gjort. Jag var mest arg och besviken när jag kom ner. Aldrig mer igen, aldrig mer igen, ekade det inne i mitt huvud. Samtidigt som jag var stolt över mig själv att jag gjorde det.

Detta kunde varit jag. Någon som känner sig sugen?

Vad roligt man kan ha ibland

Ingen riktig festival utan fint väder. Hanna skrattar gott åt något.

TV on the radio

Jamie T

Interpol

Anders kör The Hives-dansen. Sara ser skeptisk ut.
Japp. Här e man. Och som vanligt är man me när kameran åker fram...

The couple

Värsta gänget som blev våra dansbuddies. Hannipaj and Sofia dansar och ser roliga ut.

Veckans låt

Kate Nash -Foundations

Trött och sliten efter 2 festivaldagar.

Vad gör man då på Accelerator som är så utmattande?
Klubbhoppar till Cansei de Ser Sexy. Man sitter och dricker öl i gräset samtidigt som TV on the radio spelar på stora scenen. Man hoppar runt som galningar längts fram på Modest Mouse-konserten. Så att man har ont i fötterna av att folk trampat på en. Och lite träningsvärk i benen blir det.
Eller så sitter man och kollar in folks roliga indiepop-outfits. Second hand/H&M is the shit. Gärna så extremt som möjligt.

Man äter tonfiskröra i pitabröd och köper bandt-shirts. Man springer mellan de olika scenerna för att se alla artister. Man sover på Maccabeekonserten (öronproppar säger jag bara. plus extrem trötthet). Eller så ser man kändisar överallt (i alla fall kändisar Hannipaj känner till...).
Och så köar man. Till toan. Till maten. Till alkoholen. Till inomhusscenen. Till tunnebanan. Överallt en enda lång kö.
Men mestadels har man gåshud av alla lyckade konscerter. Jag fick bland annat se JamieT som är en stor favorit. Eller vad sägs om Bright Eyes, José González, Interpol, The Gossip, Kate Nash o många många fler.

Det var en bra festival. Nu väntar bara Way Out West som inträffar i Göteborg den 11-12 augusti. Vi kanske ses där?

Örongodis hela helgen

Imorgon är det jag o Hanna som kommer att först åka tåg i ca fem timmar. Sen blir det till att lyssna sönder öronen på festivalen Accelerator. Det kommer att bli kul. Det kommer en hel del band som ska bli intressanta att se live. Menomena, Modest Mouse, Interpol, Bright Eyes osv osv

Jag hoppas verkligen det är värt alla 2100:- som hela kalaset kostat. Mycket pengar för en fattig student som jag.

Trevlig helg.

När namnet Katta blev till Kaffa

Jag skäms faktiskt över mitt otränade jag. I helgen åkte jag och ett gäng fyrhjuling på ett ställe utanför Skövde. Jag har fortfarande träningsvärk. I hela kroppen. Till och med i tummen.
Men skoj vare. I alla fall de första 4 varven. Sen började banan bli lite monotom. Och tummen började kärva lite eftersom man tryckt så hårt på gasen. En groda blev överkörd och ett flertal fastnade i backen utan att komma nån vart. Och gubben som var ledare hade ingen som helst logik när han skrev in namnen; Katta blev Kaffa, Tor blev Tov osv. Men det är väl sånt som händer.

Och om du nån gång får möjlighet till det. Åk skiten. Det är förbannat roligt. Och det är en adrenalinkick som heter duga. Jag var helt sprallig och dampig flera timmar efteråt.

Efter detta fick jag o Duracell en idé om att sjunga Singstar. Vilket vi gjorde. Drinkar intogs och falska toner hördes från vår korridor. Tyckte faktiskt synd om våra grannar. Det var ju ändå söndag...

Men oj vad roligt det är att sjunga, trots att man inser att man låter som en plågad katt.

saknar

Jag känner saknad. Innan har jag fått kärleken serverad på silverfat. Men nu helt plötsligt måste jag kämpa lite hårdare för att få en kram. Det krävs planering när man bor 5 mil ifrån varandra. Och pengar. Men det är det absolut värt.

Jag är av den sorten som anser att saknad gör kärleken starkare och mer ärligare. För saknar man kärleken, då måste det vara rätt.

C nu får du allt komma hit. Så jag får hålla i handen. Och gå långa en-timmars-promenader till statoil som förhoppningsvis har öppet när du kommer. Trots att vi måste gå genom "knarkarkvarter", förbi åkrar, grodor som ser ut som möss och bli bitna av mygg på vägen...

Good Bye, Lenin!

och nej, silverfiskar kryper inte upp i sängen.

Under bara ett par veckor har mycket hänt.
Bland annat
- har jag lyckats med att flytta till studentkorridor (vilken har invaderats av både silverfiskar och korridorsfolk, man har bland annat använt mitt rum som gömställe i någon form av kurragömmalek)
- har jag tack vare C fixat till skruttbilen som är tänkt att jag ska resa mha i sommar. Har redan fått ringa 3 joursamtal angående bilproblem. Och man förbannar både sig själv och vissa föräldrar för att dom behandlat en som en tjej och aldrig lärde en att meka med bilen.
- har jag badat i Mjörn där det ett tag var 26 grader...okej det är lite långgrunt, men ändå.
- var jag en sväng till Borås och hälsade på min älskade Jo som bor i ett hus alldeles själv. Hon fick mig att längta till att köpa eget hus. Kanske snart?
- hann vi i korridoren med att sno en soffa och sitta i den en kväll innan den blev snodd och slängd av vår alldeles egna bostadsförmedling.
- jag har köpt biljett till Way Out West. Jag längtar redan. Trots 1225:- mindre på kontot.
- endel vattenkrig har det blivit. Det senaste kriget innefattade diskvatten, köksspray, sprutgrädda, kaviarvatten, vanligt vatten och mjöl (!). Det blev ganska kladdigt må jag lova. Men ack så roligt vi hade. Robbies stackars plansch blev helt förstörd.
- har jag njutit av solen och blivit arg på mig själv för att jag aldrig nånsin kommer lära mig använda solskyddfaktor.

Glad Sommar

Puffkatten

Summertime

Nu är det sommar ju. Och jag har flyttat.
Därför hinns det inte med att skriva mer än detta.
Glad sommar alla typer.

jävla %&¤#/"¤?+%&%¤-blåst!

Mitt humör är inte vad det borde vara. Och det gör det inte bättre av att det blåser. För det ska ni veta, blåst är det värsta jag vet. Jag tar det alltid på samma sätt. Det känns som att vädergudarna gör allt för att paja mitt liv. Det förstör ens frisyr, och det lyckas alltid blåsa upp till storm när jag ska handla och bidrar till att jag tvingas köra ett aerobicspass tillbaka hem med kassar i händerna. Sen har vinden en tendens att vilja åt mina saker som alltid blåser bort och idag var det den stackars flyttlådan jag hämtat hos en viss C. Jag kom ut från hans längenhet och möttes av en kaskadvind. Jag hann 100 meter innan flyttlådan blev tagen av vinden och flög tillbaka de 100 meter jag gått. Traskade tillbaka för att hämta den. Då kom en ny kaskadvind och den for iväg ännu längre bort. Som om vinden skrattade åt mig: Haha! Försök ta den du! Nej, så lätt kommer du inte få den...muahahaha. Tillslut fick jag tag på den men jag svor ordentligt hela vägen hem. Jag blir riktigt förbannad varje gång det blåser. Vet inte riktigt varför.

En bil kommer lastad med mitt liv

Såhär skulle det kunna se ut på söndag när jag äntligen tar mitt pick och pack för att lämna herrgården. Och jag kommer minnas alla goda stunder. När jag i vintras skulle vara snäll och mata änderna, men skrämde istället slag på de stackars liven med flygande bröd så att de flög iväg och inte kom tillbaka på flera dagar. När Matte ville spela film och invaderade mitt hem med diverse lampor, filmkameror, statister/skådespelare. Kommer minnas de få men lyckade förfester/efterfester jag haft med olika typer av människor. Det var skoj!
Och jag kommer sakna den vackra miljön. Närheten till vatten och lite skog har gjort mig gott, men har samtidigt fått mig att inse att det inte är vad jag behöver. Jag behöver liv och rörelse. Jag behöver socialt umgänge och nära till fest.Trots detta kommer ni förmodligen höra mig klaga på nackdelar med att bo i studentkorridor om ca 3 månader. Men just nu känns det hur bra som helst.

dagens ordspråk

_
Man saknar inte kon förrän båset är tomt.


så sant så sant.

Modest Mouse-Ocean Breathes Salty

Good shit. Den 29 juni ser jag dom i Stockholm på festivalen Accelerator :D

Inte fått nåt sommarjobb?

Lugn. Här är några förslag på jobb ni kan söka.

Chefsroterare
Ramon Viera är chefsroterare i Napa Valley

och snurrar på 40 000 flaskor mousserande vin.
Per dag.
_

Dammare? Om du tycker om att städa kanske detta vore nåt för dig.
Frank Braisted har dammat 145 miljoner år gamla ben

i över 40 år i Smithsonian Museum i Washington.
_
Dyka efter bortslagna golfbollar har jag hört är ett roligt tidsfördriv.

Tänk då att få betalt för det. Snacka om att slå två flugor i en smäll.
_

Eller varför inte få betalt för att stå och

lukta i folks armhålor för att testa olika deodoranter?


Läs mer här. Där finns fler tips på jobb :D

Hooch is crazy

Det e han verkligen

snart ryker handväskan

Nu snackas det om att stoppa Teletubbies i Polen. Bara för att Tinky Winky (som tydligen är av det manliga könet) har en handväska. Vilket kanske kan leda till att småkillar börja använda handväska. Och det hade ju varit en katastrof.


suck...vad är det för värld man lever i egentligen?

en liten hyllning

Det känns som en sten lättat från mitt hjärta. Jag avklarade den allra sista tentan för denna termin. Kändes riktigt bra. Speciellt då jag träffade MrA med sitt coola afrohår utanför tentasalen. Längesen sist!
Jag belönade mig själv efter avklarad tenta med att gå till Skövde centrum för att inhandla diverse klädsel till sommarpuben ikväll. Tyvärr hittade jag ingenting. Jävla stad med noll utbud...
Väl inne i centrum insåg jag hur mycket jag saknar mitt kära Göteborg.

Såna här ser jag inte så ofta längre. Men i sommar ska jag åka massa spårvagn!
Bara för att.

Jag saknar folket (alla goa gubbar o gummor...), jag saknar allt liv, spårvagnarna som kör överallt, närheten till havet, att kunna sätta sig på en uteservering med en öl och trevligt sällskap och bara sitta där flera timmar o tjöta och titta på folk, att ha nära till kompisar, käka glass på Lejonet o björnen, att strosa omkring i alla affärer, att sitta i slottskogen o dricka vin o kanske äta en sallad från Paprika, gå till Trädgårn för att dansa o träffa kompisar från förr, jag saknar alla dofter, jag saknar min senaste lägenhet på Stockholmsgatan...och snart är jag där!
Men först en sväng till mina päron ute på landet som vissa kallar det...

skicka vidare annars drabbas ni av syfilis

Vem är det som sitter och kommer på alla dessa kedjemail som dimper ner lite då och då i mailboxen? Fattar inte.

"Åh nu ska vi se, vad ska jag hitta på idag? Jo, jag skriver ett mail som handlar om att ta vara på sina vänner och blablabla...Sen skickar jag det till ALLA jag känner så dom känner sig speciella(!). Plus att jag skriver att dom måste skicka vidare till 50 personer annars kommer dom dö eller skada sig eller skilja sig eller drabbas av någon hemsk sjukdom. Helst inom 24 timmar. "

Jag förstår inte.

Me myself and John Travolta

Jag gjorde det här testet: http://www.myheritage.com/FP/Company/tryFaceRecognition.php

Och tydligen är jag lik John Travolta. Jag vet inte riktigt hur dom tänkte. Förmodligen har jag en manlig touch i mitt utseende. Eller så ser John Travolta väldigt feminin ut. Men jag klagar inte. Han är i alla fall snygg. Hade varit värre om det varit tex Steve Buscemi. Då hade jag börjat gråta och seriöst börjat fundera på att kontakta en plastikkirurg.
Jag har även hört att jag liknar Tomas di Leva. Och tre höskolekillar vid namn Magnus, Tomas o Jonas har ju skaffat ett nytt smeknamn till mig. Linus.
Av detta kan man dra flera slutsatser. Men det tänker inte jag göra.

Jag börjar se ljuset i tunneln

Sitter och försöker mig på att plugga till den allra sista tentan inför terminen. Det går inte bra. Så jag bloggar istället :D
Jag har avklarat en intesiv vecka med möten, möten och åter möten. Jag tog på mig att planera den efterlängtade utsparken. Som innebär i korta drag: lekar, alkohol i stora mängder, mycket bus, sittningen efteråt, mer alkohol och mer busande. Mer tänker jag inte avslöja då allt är lite hemligt.
I lördags träffade jag mina kära vänner Magnus o Jonas. Vi var sofistikerade och drack vin. Sen drack vi lakritsshot. Jonas lurade mig att han fick en tand i sin pizza. Det märks att jag inte umgått med dom på ett tag. Lita aldrig på något de säger är en regel utan undantag när det kommer till dessa grabbar. Efter pizzaätande skulle vi bege oss till förfest. Då kom nästa lögn. Dom lurade mig att vi skulle ta en buss till Ryd. Jag gick på detta med. Blev förvånad när vi hamnade på en annan förfest i närheten. Då skratta dom bara åt mig.
Sen blev det stress för att komma in till stan. Vi lyckades trycka in 9 personer i en Volvo. Varav två personer lade sig i bakluckan på bilen...en väldigt spännande färd!

Hamnade på skitstället Bogrens och jag kände mig dum som inte gick till Kåren. Kände mig som en svikare gentemot mina kära arbetskamrater att gå till det uteställe som vi konkurrerar mest med. Efter en timma fick jag nog och begav mig till Kåren. Väl där blev jag utskälld av en viss A som var besviken på mig angående en sak. Han lyckades paja hela min kväll då jag blev väldigt ledsen. Trots stöd från H blev jag inte mig själv på hela kvällen. Slutade med att jag var frånvarande hela kvällen o morgonen dagen efter. Dumma A. Och dumma mig som tar åt mig...

Nu ska jag fortsätta plugga evolution och snart snart är allt detta över. Bara tre dagar kvar....

Scratch!

Hellre trängas i en 90-säng än att sova ensam i en 140-säng

Så är det. Jag har testat och det gick över förväntan väldigt bra. Trots att både axel och nacke var mörbultad, var det helt klart värt det. Det finns inget bättre än att vakna upp med en arm runt midjan, med lugna söta andetag i nacken och känna värmen från en annans kropp.

en ärlig tanke

Jag är så trött på oärliga människor. Som snackar skit bakom ryggen. Och inte står för sina åsikter inför den gällande personen. Det är så tråkigt. Jag kan inte förstå hur folk kan skapa sig en uppfattning av en person baserat på vad andra säger. Kan inte förstå hur man snackar skit för att i nästa sekund le och vara glad. Som om inget har hänt. People, stå upp för er åsikter! Om det är något jag hatar - och jag hatar inte mycket - så är det folk som inte säger som det är. Allt blir så mycket enklare om man är ärlig. Skitsnack föder bara frustration och ilska. Så, sluta upp med oärligheten. Kör med öppna kort istället. Capiche?