Alla strävar vi efter att få uppleva det.
Att få vakna upp bredvid någon. Att vakna upp frusen mitt i natten av att han tagit allt täcke, och sedan värma sig igen av värmen från hans kropp. Att alltid kunna ringa någon när man känner sig deppig. Eller bara vill kramas lite. Att känna sig uppskattad varje dag, varje minut. Att sakna någon och vilja vara med den personen jämnt. Att bara älska. Och känna pirret i kroppen. Leva på små moln ett tag. Att inte ha fötterna på jorden.
Jag saknar det. Den riktigt stora kärleken.
lördag 10 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag förstår precis vad du menar. Hade en släng av saknad i måndags. Jag tror att jag är en typ av junkie på en fysisk närhet. Eller så har jag inte insett att det är kärleken som ligger och väntar på att blomma ut i närheten av ett lämpligt "offer".
Puss och kram M
Skicka en kommentar