tisdag 27 februari 2007

Lööv


I helgen hände det. Och det är förhoppningsvis här för att stanna. Men man vet ju aldrig vad som händer...
Jag är pessimist till naturen så jag tror inte riktigt på det.
Men min kropp och själ är inte realistisk just nu. Tack o lov för det.
För hur det än går så är det skönt att sväva på moln.
Det är så härligt att knarka endorfin.


Love is in my air.
_
_
Uppdatering en dag senare:
_
Och lika snabbt var det över.
Det hann inte ens börja innan det tog ett abrupt slut.
Att jag aldrig lär mig. Jag tänker alldeles för mycket.
Det är sällan jag fastnar för någon.
Och när jag väl gör det har personen en tendens att alltid dra sig ur.
Så nu är man tillbaka på ruta ett igen...
_
Den eviga singeln/pessimisten har talat

2 kommentarer:

Robert Karlsson sa...

Kör hårt. Lev på molnen och ge järnet. Om han är något att ha, så kommer han att falla för dig. Och om han är något att ha, så kommer han att hitta världens mest underbara livskamrat i dig. För om han är något att ha, så kommer han inte att hitta något bättre än dig!

Robert Karlsson sa...

Han var inget att ha.