onsdag 28 mars 2007

att älska utan säkerhetslina

jaha. här sitter man och är bitter. när vädret är underbart. och man borde njuta av solen. och äta glass och kanske vara glad. men det ska förstöras av en enda person. det är orättvist. det krävs så mycket energi av en att inte veta. att vara kär i någon som inte bryr sig. det e så typiskt. varför ska kärleken vara så svår. hur man än vänder och vrider på det finns det alltid något fel. och alltid är någon inte nöjd och allt slutar i fiasko. låter jag bitter? jo det är jag nog. men det är för att jag aldrig förstår det själv förrän det är försent. att jag alltid hamnar i samma mönster. hade jag brutit mönstret och öppnat ögonen hade det inte behövt bli så smärtsamt. då hade jag kunnat vara en cool cat. men det är svårt. för känslor styr man inte över. dom bara finns där en dag utan att man har något att säga till om. man hinner inte värja sig innan det snärjt in sig i ens stackars försvarslösa hjärta. då är man fast. och då finns ingen återvändo. då gäller det bara att försöka överleva striden med sig själv. att försöka komma ut som en hel människa igen. oftast slutar det med ett trasigt hjärta. om man har tur inser man att man ska hoppa av innan hjärtat krossats alltför mycket. men hoppet är det sista som sviker. tyvärr. jag är en person som kämpar in i det sista även om det nånstans i bakhuvudet ringer en varningsklocka. jag vill så mycket och kan lätt bli för ivrig. jag vill kanske för mycket. kärlek är som ett hopp utan fallskärm. man måste offra lite av sin själ för kärleken. av det man satsar får man dubbelt tillbaka. om man nu vinner. tyvärr måste man förlora endel på vägen till den stora högvinsten. det är de små förlusterna på vägen som är så svåra. de känns så meningslösa. varför satsa när man kanske inte vinner. för mig känns det onödigt att lägga ner energi på något man inte vet om man får ut något av. men det vet man ju aldrig. det är jobbigt att bli sårad och såra. vägen till högvinsten är oftast lång och smärtsam. varför måste den vara det? varför kan inte kärleken vara en dans på rosor. jag vill att den ska vara det. jag är trött på att älska utan säkerhetslina.

3 kommentarer:

C sa...

kärlek. fy fan. solen är ett säkrare kort just nu!

Robert Karlsson sa...

testa att älska med säkerhetslina. du får anamma den sista punkten på "att göra-listan".

mazuli sa...

Carl, jag lovar att bara fokusera på solen hädanefter. Vad ska man med kärlek till egentligen?

Robbie, den e med på listan nu!