Sömnig verklighet

Igår kväll var en rolig kväll. Efter att ha återhämtat mig från mitt zombieliknande tillstånd efter tentan, begav jag mig till Kåren för att arbeta. Det blev en lyckad kväll med mycket skratt och flum. Vi gjorde bland annat om vår dricksspann till en apa. Jättefin blev den.
Sen ville min kära gruppansvarig att jag skulle bli nominerad till styrelsen i sexmästeriet nästa år. Jag blev jätteglad. Det är något jag velat söka sen jag började. Har massor med idéer inför detta.

Resterande kväll bestod av fulla människor som villa ha öl och försökte flirta med en. Kan ibland gå en på nerverna. Man kommer fram till en kund, av motsatta kön, och säger hej. Då förväntar man sig att personen i fråga ska beställa av en. Men nej, inte det nej. Personen i fråga börjar då att le och titta en i ögonen. Jag frågar då om personen vill beställa något. Då får man nåt luddigt svar. Och sen börjar personen ofta fråga vad man heter osv osv. Alltså, det e jättesmickrande när folk tycker man är söt, men är det inte bättre om man känner av stämningen lite innan? Man kan ju tex beställa och ge mig ett leende. Eller bara säga hej. Och sen beställa. För det är ju därför jag står i baren... Nej nu låter jag ju bitter, det var inte meningen. All uppmärksamhet är ju bra, eller vad är det man säger? Så länge jag får dricks är jag glad...muahahaha
Resten av kvällen bestod av diverse lustigheter, skummande tappar, två inbjudningar till efterfest, jobbigt möte med en viss person (kände mig faktiskt lite skakig efter det) och sista dansen med herr Karlsson.

Söndagen bestod av middag hos mästerkocken Karlsson. Vi lagade kycklingpaj med sallad. Suveränt gott. Sen var det tänkt att vi skulle besöka Odeon för att se filmen Science of sleep med ett antal bekanta. Men eftersom alla varit ute o slagit runt kvällen innan hoppade alla av. Så det var bara jag och herr Karlsson som begedde oss till bion.

Jag har aldrig skrattat konstant under en hel film. Nånsin. Tills idag.
Filmen handlar om Stephane som lever i sin egna drömvärld. Hela tiden. Han har jättesvårt att skilja på fantasi och verklighet. Detta komplicerar väldigt när han flyttar hem till sin mamma och träffar Stephanie. Resten är historia.
Om ni sett Eternal sunshine of a spotless mind kommer ni gilla denna film. Fast Science of sleep är 100 ggr bättre. Den är genomtänkt in i minsta detalj.
Tänk dig att någon filmatiserat en dröm. Där har du filmen Science of sleep.
Att sen Gael García Bernal ser ooootroligt bra ut gör ju inte det hela sämre. Han är verkligen vacker. Lite ögongodis vill man ju gärna ha när man går på bio :D
Gå och se. Ni kommer inte ångra er.

Huja vad långt detta inlägg blev. Nu ska jag blunda några timmar.

I´m talking quietly to not wake myself up.