lördag 10 mars 2007

Mazuli vs Mappa

I helgen är jag på besök hos min föräldrar. Det blir endel smågnabb sådär varannan kvart. Vi lyckas alltid tycka olika. Ibland undrar jag om jag fortfarande är i trotsåldern. Eller kan man vara så olik sina föräldrar? Vad vi än diskuterar så har vi olika åsikter. Vare sig det handlar om hur vin ska tempereras, huruvida Bush är bra eller anus, om publiceringen av Saddam var acceptabel eller ej, om hur Rättvisemärkt kaffe kan vara såpass mycket dyrare än vanligt kaffe osv osv
Det finns liksom ingen gräns på diskussionerna.

Ibland kan det vara kul att diskutera tex politik. För det är så sällan det händer. Eftersom jag läste samhällskunskap på gymnasiet har jag det i blodet. Ränderna går inte ur. Jag älskar att diskutera om allt och inget.
Men det blir lätt att det går över styr. Att man tillslut tjafsar och skriker som galningar. Eftersom både jag och min pappa är envisa som två åsnor bli det ofta väldigt långdraget då vi båda försöker övertyga varandra. Men ingen lyssnar på var den andra har att säga...

Men trots detta älskar jag att komma hem. Speciellt älskar jag att komma hem till min goa katter som jag leker med hela dagarna(fatta vad mycket träning jag får när jag springer runt huset jagandes en katt!).
Plus att mina föräldrar bor endast 20 meter från sjön Mjörn där de har egen brygga o allt. Sen har dom bastu, vilket e grymt lyxigt.

Nej nu ska jag försöka hålla mig i styr från att inleda någon hetsig debatt o bara vara. Sen ska jag gråta lite över att fel låt vann festivalen...jag gillar Arken men inte deras låt, tyckte det fattades nåt, satt hela tiden o väntade på refrängen som inte riktigt satte sig....Jag ska inte säga vilken låt jag hejade på för då kommer ni säkert skratta åt mig...

puss på er

3 kommentarer:

Anonym sa...

Parents... Dont you love to hate themor the other way around?=)

Ivana sa...

Haha så är min familj också men det är just därför jag älskar dem. Alla vi är sjukt lika men tycker så otroligt olika haha

Anonym sa...

louise, visst är man väldigt kluven till sin familj...man hatar samtidigt som man älskar. Det e konstigt...

ivana, det e faktiskt skönt att man e så olika. Fast oftast känns det bara onödigt när man käbblar om ingenting...